Att träna är inte duktigt

Vissa kallar mig hurtbulle. Eller träningsgalning. Och visst, det är kanske inte så konstigt. Friskis&Svettis är mitt andra hem. Efter 13 år som inbiten motionär och snart nio år som instruktör är jag nog certifierad hurtbulle flera gånger om.

Det som stör mig är inte epitetet hurtbulle. Det som stör mig är vissa människors föreställning om att gruppträning är en fåfäng och IQ-befriad självförbättringsaktivitet, där målet är en perfekt svarvad kropp inför beach-valfritt-årtal, samt maximalt antal duktighetspoäng genererade av självspäkning. Inget kunde vara mer fel. Jag upprepar: INGET kunde vara mer fel.

Jag tror att det är den här föreställningen som ofta genererar standardkommentaren ”Gud vad duktig du är!” när mitt tränande kommer på tal. Mitt svar på det brukar bli något välartikulerat som ”Eh… tja… mjaa, eller… eeh.” Jag hittar aldrig något bra svar eftersom jag inte ser mitt tränande som det minsta duktigt. Låt mig förklara.

Det finns människor som tränar för att var duktiga. Det är ju nyttigt att träna. Hälsosamt och så vidare. Dessutom får man en snyggare kropp. Klart man vill ha det. De som duktighetstränar drivs av den belönande duktighetskänslan efter passet, snarare än av att själva träningen är kul eller utmanande. Det här fungerar kanske bra som drivkraft en kort period. Men min övertygelse är att merparten av dessa duktighetstränande människor kommer ha halkat ur sin träningsrutin efter en ganska kort period – typ två månader efter nyår. Om jag själv skulle ha tränat på de premisserna skulle jag garanterat inte ha blivit en särskilt långvarig passbesökare.

Nähä – varför ska man träna då? För det första för att själva träningen är fenomenalt och rakt igenom svinkul. Såklart att du vill uppleva en känslococktail av eufori, kraft och livslust flera gånger i veckan. Jag tror inte att alla människor hittar samma lustkänsla på just Friskis&Svettis, men jag är övertygad om att alla kan hitta den positiva känsloupplevelsen i någon typ av träning. Har du inte hittat den än är det bara att prova dig fram.

För det andra älskar jag känslan av att vara stark. Upplevelsen av att kroppen orkar. Det får mig att känna mig som superwoman. Som bonus har superkrafterna också en trevlig förmåga att smitta av sig på den övriga självuppfattningen. Dessutom är känslan av att ”min kropp är grym” en effektiv medicin mot vår destruktivt kroppsfixerade kultur, där vi dagligen uppmuntras att se våra kroppar som otillräckliga objekt, vars värde är baserat på estetik snarare än funktion. Superwoman står aldrig och ojar sig på vågen – hon har bättre saker för sig. Rädda världen och så vidare.

I mitt liv har träningen samma funktion som kärleken. Den är något av det mest lyckogenererande, stärkande och personlighetsutvecklande som finns. Men ingen skulle komma på tanken att säga: ”Vad duktig du är som är kär!” eller ”Ska ni gifta er? Vad duktigt!”. Man ba’ ”Eh… tja… mjaa, eller… eeh.”

Så om jag får ge dig ett råd: Sluta duktighetsträna. Träna för att bejaka livet. Träna för att uppleva hur lustfyllt det är att använda din kropp. Träna för att känna hur det stärker dig, fysiskt och mentalt. Du är superwoman. Eller superman.

Annonser
Taggad , , , ,

28 thoughts on “Att träna är inte duktigt

  1. Emma skriver:

    Jag är helt med i dina tankar och uppskattar det du skriver. Själv ha jag tränat på Friskis både i Partille och numera i Göteborg i snart 10 år. Jag drivs av lusten i träningen men samtidigt de goda effekter den har på min kropp och knopp. Att känna sig stark gör att man känner sig snygg och självsäker och man vågar lite på sig själv. Jag leder sedan 2 år tillbaka Spinning i Göteborgsföreningen och målet med varje pass är att alla ska känna sig trötta, nöjda och stolta! Och att de fått en rejäl dos ny energi att ta sig ann allt det där andra som livet erbjuder. Jag älskar att göra detta för andra och det är så skönt att verka i en förening som Friskis och Svettis där glädjen inte bara är ett ord utan en faktisk förekomst! Superkrafter åt dig och hela folket!

  2. Ebba skriver:

    Amen!

  3. Agnetha Larsson skriver:

    Tycker att det du skriver är så sant så – känner igen mig lite av det, att träna för mig är att komma igång med måendet, orken, flåset och att från början ha fått draghjälp och sällskap till att själv gå och svettas och känna att jag klarade det utan någon annan!!

    Att efter – som du säger – känna sig som en superwoman och ha en otrolig energi och lust att göra saker är underbart skönt – eller att bara få komma hem och duscha och ta på sig mysisar och känna sig nyttig efter en lång dag på arbetet och sen träning och utrensning i kropp, knopp och själ!!

    Visst äre väl så att jag tackar inte nej till att bli fastare i kroppen – trots min ålder – klart man mår ytterligare bättre med sig själv då – men det är för MIN skull jag gör det och det som följer är på köpet!! 🙂

    Skönt att läsa det du skrev – peppar mig mera !! 🙂 Tack 🙂

    • Maja skriver:

      Vad härligt att du känner dig peppad, Agneta.
      Jo, såklart är det inga nackdelar att man av träning både blir friskare och lite snyggare naken. Men som du skriver är det bästa för motivationen att de faktorerna inte är träningens huvudsyfte, utan mer trivsamma bonuseffekter 🙂

  4. Anna skriver:

    Igenkänningsfaktor 100%. Jag skriver under på vad enda ord du skriver (duktighet/kroppshat som dålig träningsmotivation, funktion över estetik, den episka känslan av att känna sig stark etc.). Mycket väl författat!

  5. Malin skriver:

    Grymt bra inlägg! Jag kom till den insikten igår efter ett Fuegopass att det är okej att min mage är lite mjuk, den är faktiskt till och med rätt fin, men framförallt fyller den sin funktion och är på det sättet en väldigt bra mage. Och att träna för att det är roligt istället för att folk på Facebook ska tycka jag är redig, har blivit en livsfilosofi sedan jag blev ledare på Friskis 🙂 Delar det här blogginlägget och hoppas så många som möjligt får läsa det 🙂

  6. Lotta skriver:

    Så himla bra skrivet, jag känner igen mig jättemycket. Och det bästa är att när man kommer ifrån att träna för duktighetens skull så får man ut av det känslor som är så mycket mäktigare och mer tillfredsställande. Tacksamhet för allt min kropp kan göra och få mig att känna, vördnad för ledaren som har satt samman det här passet med perfekt balans mellan rolighet och jobbighet.

    Jag har en deal med mig själv att jag inte behöver göra tråkiga saker på fredagar, typ städa eller plugga. Om jag duktighetstränade så skulle träningen säkert också vara en sådan sak som jag tog bort då. Men nu är bästa fredagspasset en av fredagens (och hela veckans!) höjdpunkter, som jag absolut inte vill missa. Det är jättebra att det är så, men det är absolut inget duktigt med det.

    Återigen, jättefint skrivet. Jag gillade dessutom din blogg på communityt väldigt mycket, så jag är jätteglad att du är tillbaka i bloggform!

    • Maja skriver:

      Tack för dina fina ord Lotta! På den här bloggen kommer jag inte bara skriva om träning, utan om allt möjlig som jag går och funderar på. Du är givetvis varmt välkommen att följa mig ändå 🙂

  7. Susanne A skriver:

    Bra skrivet och så sant 🙂

  8. Nurse Angry skriver:

    ”Fenomenalt och raktigenom svinkul”- ja tack! Jag får också höra att jag är en duktig hurtbulle för att jag leder jympa. Och fast jag inte håller med kan jag på nåt sätt acceptera att folk tycker det. Det är en galen grej att hålla på med- hur mycket tid lägger jag inte ner på allt kring mina pass, ajajaj.

    Men varför anses man vara ”duktig” bara för att man tränar? Är inte det ett ord som borde vara reserverat för 2-åringar som går på pottan själva? Och när folk säger att jag är så duktig bara för att jag cyklar 2 mil om dagen fram och tillbaka till jobbet börjar jag skruva på mig. Jag blir faktiskt generad. Jag gör inte dessa saker för att det är bra för min kropp, det är en bieffekt. Jag GILLAR jympa och jag GILLAR att cykla! Varför är det så svårt att förstå?

    • Maja skriver:

      Haha, håller helt med om att ”duktig” är ett ord som borde vara avsett för 2-åringar.

      Och ja – det är det där likhetstecknet mellan ”kul” och ”träning” som verkar få vissas hjärnor att kortsluta på något sätt.

  9. Pär skriver:

    Varför måste det vara ett motsatsförhållande mellan att det skall vara lustfyllt och duktigt/nyttigt. Som jag ser det är det svårt att många gånger förklara för någon som inte tränar att det kan vara kul och att man känner sig så mycket piggare efteråt. De ser framför sig en totalt utpumpad människa som inte kan ta ett steg till.
    Då tycker jag att duktighetsargumentet kan vara bra att ta till. En väg in så att säga. Har man hållit att träna i två månader är risken stor att man tycker det är kul redan eller att man i a f kan ledas in på något man tycker är roligt. Spinn intensiv kanske inte är det bästa att börja med alla gånger.
    Sedan skruvar jag också på mig lite när jag hör att jag skulle vara duktig bara för att jag tränar men lite bra känns det ändå att bli kallad duktig.

    • Maja skriver:

      Jag tycker inte att det finns ett absolut motsatsförhållande mellan lustfyllt och duktigt/nyttigt. Men för att göra en effektiv och tydlig poäng i en krönika på 500 ord måste man ibland måla världen lite svartvit 🙂 I den här krönikan ville jag lyfta fram vikten av att ha lusten som FRÄMSTA DRIVKRAFT till träningen. Men det utesluter ju inte att du ändå kan känna dig duktig efter ett utfört pass, eller glädjas åt att din hälsa troligen kommer bli bättre. Drivs du däremot FRÄMST av duktigheten/nyttigheten är jag övertygad om att träningen kommer bli bortprioriterad när livet i övrigt blir stressigt eller tungt (och det blir det – för alla!).

      Varför inte förklara för dina vänner som tvivlar hur gött det känns under ett av dina favoritpass? Eller ta med dem på ett härligt pass, så de får uppleva det själva.

  10. Helena skriver:

    Tack för ett bra inlägg – håller med dig helt och hållet!

  11. […] läste nyligen ett blogginlägg av Maja Sönnerbro i samma tema: ”Att träna är inte duktigt”. Läsvärt! Inlägget går i samma stil som Catharinas artikel. Och förhoppningsvis även den stil […]

  12. mirandaochlouise skriver:

    Håller helt med! Jag hänvisade till ditt lysande inlägg igår: http://laddatliv.com/2013/05/29/tack-for-brevet-catharina-berge/. Både du och ultracyklisten Catharina är inne på samma spår och jag gillart!
    Ha en skön dag! /Louise

    • Maja skriver:

      Kan vi hoppas på en njut-träningstrend måntro? Jag är övertygad om att det skulle få ett större antal människor att röra på dig än när trenderna involverar pulsklockor och topprestationer.

  13. Martina skriver:

    Fantastiskt inlägg Maja! Är så glad över att du skriver detta och väljer att visa vad (enligt mig) träning faktiskt är – en livsglädje. Är så glad att jag funnit din sida och ser fram mot fler fina inlägg. Från en Friskis-junkie till en annan =)
    Skaffa dig en fin dag!
    /Martina

  14. Oscar Nyströmer skriver:

    Hej Maja!
    Håller med dig i allt.
    Tidigare, fram till för ca fyra år sedan, var jobbet väldigt centralt för mig. Nära väggen upplevelse innan dess. Ont i rygg. Överviktig.

    Idag, efter att ha varit medlem i Friskis i 2,5 år älskar jag gruppträningen. Det ger mig sån glädje och eufori. Numer längtar jag efter arbetsdagens slut så att jag får smita iväg på ett pass.
    Jag har till och med lyckats få med min fru till Friskis, och även hon älskar det!

    Bor i Sollentuna och har numer tvåföreningskort!

    Var för övrigt på ett av dina pass för första gången på Kungsholmen tredje veckan i juli. Jag kom fram och tackade då. Och så var jag på ett av dina pass i igår på Ringen. Kom fram och tackade då också för du kör tokroliga pass. Det var jag som undrade om du var mimartist! Jag är drygt 1,70, glasögon med pannband, ca 50.
    Och så kunde jag inte låta bli att komma på ditt pass idag på Hornstull. Skitkul! Du inspirerar! Och mina tröjor är alltid plaskvåta!

    Vi ses på ett roligt, inspirerande och underbart pass snart framöver!

    Med vänliga hälsningar,

    Oscar Nyströmer

    • Maja skriver:

      Hej Oscar! Vad härligt att du hittat till träningsglädjen. Och tack för dina fina ord. Att inspirera och sprida upplevelsen om hur fantastisk träning kan (och ska!) vara är min främsta drivkraft som instruktör. Vi ses på golvet, som det heter!

  15. Sven Larsson skriver:

    din träningsfreak!!! 🙂 jag tränar för att jag tycker det är kul och precis som du säger, den sköna känslan som infinner sig efter ett pass, känslan av att kroppen sprudlar av ny kraft och energi.

  16. Annika skriver:

    Intressant det du skriver. Jag har sedan i augusti 2013 viktväktat och gått ner snart 30 kg. Har dock inte kommit igång med träningen. Har tidigare varit ”periodare” och tappat sugen efter ett tag. För mig måste träningen vara ”lustfylld” annars tappar jag lusten. Hoppas på att motivationen kommer så småningom för jag vet hur bra jag mår av att träna.

  17. […] ett blogginlägg via facebook som heter ”Att träna är inte duktigt” , det fick mig att […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: