Maja Sönnerbo

Jag sitter på landet, på terrassen under susande tallkronor. Mitt hår är salt, på näsan finns ett gäng nya fräknar och i själen ett sällsamt, lyckligt lugn. Jag har sommarlov.

Egentligen heter det väl semester, när man är vuxen och har några jobbfria veckor, men jag föredrar att kalla det sommarlov. Ordet semester känns kontaminerat av stress och planering. Av för mycket som ska bockas av på ”Semester-2013-listan”:
Fira magisk midsommar, ha grillfester, segla, vara på landet, vara på vänners landställen, göra spontana badutflykter, dricka rosé på uteserveringar i stan och fånga dagen varje dag. Dessutom ska det hinnas löpträna, lyssna på alla sommarprat, läsa en trave pocketböcker och ja, just det – ta det jävligt lugnt också. Andas, andas!

Jag tror att semesterstressen (förövrigt kanske värdens mest motsägelsefulla ord) kommer sig av att semestern är förknippat med en oundviklig tidsbegränsning. Med vetskapen om att ledigheten har ett slut och att antalet semesterdagar obönhörligt blir färre och färre redan från den första semesterdagen. Därav checklistehetsen och smolket i sommarens i övrigt perfekt tempererade rosébägare.

Det magiska med sommarlov är att det inte har någon tidsbegränsning. Det är en räcka paradistid som sträcker sig bortom horisonten. Därför behövs ingen checklista. Det finns ju all tid i världen.

Barn vet vissa väsentligheter om livet. Sanningar som vuxenheten får en att lägga åt sidan och så småningom tappa bort. En sån sak är vikten av att leva och uppleva, utan planer och planering. Att göra det som faller en in; nyfiket, enkelt och bekymmersfritt. Så som man levde på sommarloven. Jag försöker leva så nu; sommarlovskt. Inte som något prestationsinriktat självförbättringsprojekt, typ:  ”Mindfullness på semestern – Hitta lugnet med 11 enkla tips!”. Utan bara leva, och uppleva, utan mer långtgående syften.

Här om dagen fick jag för mig att jag skulle åka och bada. Helt själv, och av den enda och enkla anledningen att jag fick lust att bada. På cykelturen mot bryggan kom jag på att det nog var flera år sedan sist jag badade på egen hand. Trots att jag älskar att bada. Som vuxen har bad blivit något jag gör som del av en sällskapsaktivitet – inte spontant och för mitt eget höga nöjes skull. Jag trampade på lite extra, kände fartvinden i håret och tänkte att jag kanske hade hittat tillbaka till något viktigt.