Mässhallen är värre än rusningstrafik i tunnelbanan. Folk myllrar och trängs och ibland syns mest nackar och dunjackor. Sen knuffas jag åt sidan och hamnar i utkanten av montermotorvägen. Här finns vitaminer och vägledning i överflöd. En hurtig kock lagar wok och berättar hur många dagar i veckan hen inte äter. Människor testar ryggknådarfåtöljer och får fothuden uppäten av akvariefiskar och överallt kan man köpa träningskläder och böcker om hur man blir frisk och lycklig. Några som verkar stressimmuna yogar mitt i mässhallen. För en annan icke-yogi tar det dock bara någon minut innan de första tecknen på stressinfarkt känns i hela kroppen.
I föreläsningssalarna är det betydligt lugnare. Jag hinner med föredrag om mindfulness, självkänsla, kost, psykologi och nyckeln till kreativitet. Intressant. Jag och övriga åhörare nickar och noterar. Min hjärna är dock lite för full av intryck för att se den större bilden. Det gör jag först när jag myllrat medströms till pendeltåget och äntligen sitter hemma igen. Då märker jag att det jag har fått med mig hem får Allt för hälsan är en överhängande ambition om att kartlägga och visualisera ”Den stora livsstilsförändringen”.
Det genomgående temat på mässan är självförbättring. Hälsa är något individuellt, lite av en navelskådaraktivitet. Oavsett om föredraget handlar om kost, självkänsla eller kreativitet gäller att börja med att rannsaka sig själv noga. Se till sina behov, sina önskningar, sin utgångspunkt. Det är ditt liv! Det är viktigt att du ser dig själv.
Hälsa är heller inget som bara blir av sig själv – det är ett projekt! För att bli hälsosam bör man ha en exakt och individuellt utformat plan med ett tydligt mål. En vision om sitt nya, fräscha jag. Man ska skapa en handlingsplan med strategier och delmål. Kartlägga hinder och resurser.
Det här synsättet är säkert vettigt för vissa som vill göra en radikal men bestående livsstilsförändring. Det tvivlar jag inte på. Men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka: Måste det vara så svårt? Måste man ha en vision? Funkar det inte att lägga lite extra grönsaker på tallriken? Kan man inte bara ta en långpromenad eller springtur med en god vän utan att först tänka över hela sitt liv?
Jag tänker över min egen situation en gång till: Jag älskar att träna. Jag äter allsidigt. Jag sover hyfsat, dricker måttligt, knarkar aldrig. Ändå går jag från mässan och tänker herre gud, nu ska här styras upp! Hem och rannsaka sig själv, göra en målbild och skapa en struktur för framgång!
För ett tag sedan hade jag ett intressant samtal med min jympaledarkollega Maria Hagströmer, som doktorerat inom fysisk aktivitet och folkhälsa vid Karolinska Institutet. Hon poängterade att den största utmaningen för folkhälsoarbetet idag är den växande hälsoklyftan. Trots flera markanta träningstrender på senare år har inte fler personer börjat träna. Det är de som redan tränade som har börjat träna mer, medan de som inte tränade förut inte tränar nu heller. Hur ska samhället nå dem? De läser oftast inte hälsotidningar och går troligen inte på hälsomässor. Alltså: Personer som tar åt sig av hälsoråd är ofta de som inte behöver dem, sammanfattade Maria.
Behöver jag säga att jag nu, några månader efter vårt samtal, kände mig något träffad?
Jag tycker självklart inte att det är dåligt att människor låter sig inspireras att leva ännu mer hälsosamt. Men kanske kan bilden av hälsa som stort all-in-projekt ha en avskräckande effekt för de som inte är insvurna och hälsofrälsta?
Om jag fick föreläsa på Allt för hälsan skulle jag prata om vikten av att ta sin broccoli med en nypa salt. Och göra en jympaworkshop med en jäkla massa glimt i ögat, där folk fick uppleva hur härligt, coolt, roligt och skönt det kan vara att använda sin kropp – utan pekpinnar. Min övertygelse är att hälsa ska vara härligt. Det verkar ha glömts bort på årets Allt för hälsan.
Maja Sönnerbo 