Den hoppande strandtjejen – Mediabilden av kvinnors välmående

beach jump strand hopp hälsa

Jag ser henne ofta. Hon är 20-nånting, snygg och väldigt smal. Nästan alltid vit. Smalheten och vitheten syns extra bra eftersom hon har minimalt med kläder på sig. Och så är hon sprudlande glad. Jätte-jätte-glad. Och hon hoppar. I vattenbrynet på en solig sandstrand utan ett moln i sikte.

Hej strandtjejen! Trevligt att äntligen pratas vid. Jag har sett dig i hälsotidningar och modetidningar så många gånger genom åren. Du är ju överallt. Men inte förrän på sistone har jag funderat på vad du egentligen står för.

Eftersom du reproduceras gång på gång förstår jag att du är en stark och viktig kulturell symbol. Jag uppfattar dig som en idealbild för kvinnors hälsa och lycka. Den molnfria himlen och det viktlösa hoppet känns som tydliga symboler för bekymmerslöshet. Allmängiltiga och lätt att relatera till. Ändå har jag svårt att identifiera mig med dig. Är inte det lite konstigt? Jag är ju en 20-nånting tjej med träning som största intresse. Jag är dessutom mycket positivt inställd till både sol, hav, hopp och glada personer. Jag borde ju älska dig! Eller?

För det första har jag funderat lite på den här gladheten du jobbar med. Ibland är den lite girl-next-door-gullig. Ibland mer vansinnigt peppad. Men bilderna aldrig ger mig några ledtrådar till varför du är så glad. Har du fått ett nytt jobb? Blivit superkär? Haft en härlig dag med dina kompisar? Frånvaron av allt annat än blå himmel målar snarare upp bilden av att du är så här svinglad helt utan anledning. Är det så man ska känna om man mår bra? Maxpepp jämt, bara för att allt är så härligt? Jag vill inte vara elak, men ibland känns din gladhet lite tillgjord. Lite fejk.

Sen tycker jag att det är lite konstigt att dina träningskläder alltid är pyttesmå. Jag har inget emot nakenhet – men när just jag tränar brukar jag i regel ha mer än underkläder på mig. Sammanhangen du förekommer i är ju nästan alltid träningsrelaterade, eller i alla fall hälsorelaterade (och nej, jag brukar heller inte sitta i underkläderna när jag äter broccoli eller jobbar med mental träning). Strandkontexten verkar snarare vara en bra ursäkt för att fotografen ska få ta av dig kläderna.

Just avkläddheten handlar dock inte bara om dig. Den verkar snarare vara kopplad till vår kulturs syn på träning överlag. Jag vet inte hur många gånger jag spontant har bildgooglat ”workout” eller liknande i jakt på bilder till en träningsrelaterad text – och hajat till. Skrev jag verkligen ”nude + muscles” i sökfältet?! Nej, inte den här gången heller.

Något som känns mer typiskt för medias porträttering av unga kvinnor är de gånger du mer tydligt är ett poserande objekt. Då har du ofta ersatt ditt leende med en plutig snyggmin. Kanske är bilden försedd med streck och pilar som delar upp dina kroppsdelar (inte helt olikt ett slaktschema) och pedagogiskt berättar för mig hur många situps jag måste göra för att få din platta mage. Ibland är ditt huvud och ansikte inte ens med på bilden. Det behövs inte när bildens syfte är att jag ostört ska få betrakta och värdera din kropp (och jämföra den med min?).

På senare år har du allt oftare fått ett starkt och målmedvetet uttryck. Det gillar jag! Mer sånt! Det är heller inget fel på varken stranden eller hoppet eller glädjen. Det är ju bildelement med potential att bli fantastiskt härliga bilder. Men nästan alltid när jag öppnar en hälsotidning undrar jag uppgivet: Varför får bilden av lycka och välmående för kvinnor aldrig handla om något annat än ”den perfekta kroppen”?

Annonser
Taggad , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: